fredag 17 mars 2017

Träna bort träningsvärk

I onsdags vaknade jag av någon obegriplig anledning en kvart före klockan ringde. Alltså 05:30. Jag var dessutom väldigt effektiv hemma, kom iväg snabbt och fick därför betydligt mer tid på gymmet än vanligt. Normala människor hade väl tänkt "skönt, då kan jag komma till jobbet snabbare och därmed gå hem tidigare". Jag tänker istället "skönt, då kan jag klämma in två övningar till utan problem". Träningsskadad much? Kanske, men så är det så förbaskat roligt också. Särskilt när det står ben på schemat. Denna extra tid resulterade i ett mastodontpass med typ alla tunga övningar man kan tänka sig, inklusive raka marklyft. Vi har en stark hat-kärleksrelation, jag och raka marklyft. Det finns ingenting som tar bättre i hamstrings (baksida lår). Det finns heller ingenting som är lättare att överanstränga ryggen på. Därtill resulterar det med etthundraprocents säkerhet i brutal träningsvärk i minst en vecka efteråt. Av oklar anledning tycks jag glömma bort detta ungefär var fjärde benpass, lassar glatt på och kör så svetten yr.

Två dagar senare, när återigen ben stod på schemat, var det inte lika kul. Efter att ha gått som en cowboy med grav hälta i två dagar och högljutt klagat över min enorma smärta till alla som ville och inte ville höra var jag ärligt talat ganska osugen på ett benpass. Jag bävade mig rejält för det, om sanningen ska fram. När man petar på muskeln och hela benet bara drar ihop sig i självförsvar mot smärtan känns det inte så lockande att utsätta den stackars muskeln för samma belastning igen. Och okej, jag körde inte raka mark. Men jag genomförde passet, som gick bättre och bättre för varje övning. Första övningen var en plåga. Sista övningen kändes ungefär som vanligt. Nu, så här ett par timmar senare, känns det betydligt bättre i mina stackars hamstrings än vad det har gjort sedan i onsdags. Vi kan härmed konstatera att tesen om att träning botar träningsvärk faktiskt stämmer. Vetenskapligt bevisat av eder Miranda.

Pigga ben före onsdagens slakt. Numera ett minne blott. Piggheten, alltså. Benen sitter tack och lov kvar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar