torsdag 23 mars 2017

Varför strikt LCHF inte fungerar för mig

Det här med fetträdsla känns ju rätt uttjatat. Oavsett om man är LCHF-anhängare eller inte är det väl inte någon som tror att man blir fet av fett längre (eller?). Fett är nödvändigt för att kroppen ska fungera och nej, det är inget fel på mättat fett. Däremot har vi den berömda kaloriaspekten. Fett ger nästan dubbelt så mycket kalorier per gram som kolhydrater och proteiner. Dessutom är det gott med fett och därför lätt att överäta. Jag säger inte att man bör äta äcklig mat för att inte riskera överätning (även om det, givetvis, är ytterst effektivt). Då hade syftet med den här bloggen varit tämligen oklart. Målet är att bli mätt och nöjd med det man äter, förse kroppen med alla näringsämnen och hålla blodsockernivån stabil fram till nästa måltid. Samt att äta jävligt gott, förstås.

På LCHF upplevde jag att jag aldrig var direkt hungrig. Aldrig heller direkt mätt. Det var bara något slags konstant tillstånd av... ingenting. Det kanske passar vissa som inte vill behöva tänka på mat och som inte har ont av att sluta äta före man blir mätt. Jag kan meddela att jag inte är en av dem. När jag ska äta vill jag vara HUNGRIG och när jag slutar äta vill jag vara MÄTT. Jag har upptäckt att dessa två tillstånd endast uppnås med en viss mängd kolhydrater i systemet. Jag blir helt enkelt inte mätt på samma vis på enbart fett och protein. I alla fall inte inom rimliga kalorimängder. Ska jag äta mig mätt på fett kommer jag att nästintill dubblera mitt dagliga kaloriintag, något som jag inte har någon större lust med. Eller ja, det hade väl varit trevligt, men inte utan konsekvenser i form av extra hull. Att äta en måltid med minimalt med kolhydrater får alltså exakt samma effekt på mig som om jag hade ätit en måltid med groteska mängder (snabba) kolhydrater. Magen blir bottenlös, så att säga.

Jag tror på LCHF-konceptet, men jag tror inte att det finns en mall som passar alla. Jag har en känslig kropp som talar om väldigt tydligt vad den tycker om vad jag utsätter den för. Vissa kanske inte har den lyxen. Jag råder ändå till att testa sig fram, för vad kan man annars göra? Testa ett tag, var uppmärksam och gör en ordentlig utvärdering. Jag upplever att många ger upp för snabbt. Folk ställer om kosten till LCHF, har skitjobbiga övergångsbesvär några dagar och ger därefter upp. Det finns inga möjligheter att utvärdera ett kostupplägg på några veckor, för att inte tala om efter några futtiga dagar. Först efter nästan ett år på LCHF kom jag fram till att jag troligen behövde lite mer kolhydrater. Och nu pratar jag absolut inte om att jag började vräka i mig pasta och chips, utan en kost som totalt sett är kolhydratreducerad men ändå innehåller vissa bra kolhydratkällor.



Nöjd och glad med mer kolhydrater i systemet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar